You don’t own me

Kan inte sova, det är sent. Inte en själ vaken. Det enda jag kan höra är samma sköna låt på repeat och knapptrycken från mitt mekaniska tangentbord. Det var ändå ett tag sen sist. Jag mår bra, men kan inte sluta tänka på vissa saker. Tiden bara går och jag har ingen aning om vad framtiden har att säga eller erbjuda. Ibland kan jag ligga i timmar, bara fundera och reflektera kring så himla mycket. Nu har man ändå börjat någonstans, man har det bra. Inkomst som man jobbar för, någon att ge sin kärlek till. Vänner, saknade vänner.

Ibland vill man för mycket, att försöka vara felfri på så många punkter som möjligt. Det går inte alltid. Jag vill vara den goda vännen men vad gör man när vissa väljer att må bra för stunden och skiter i konsekvenserna. Har alltid tagit allt och sagt att det är lugnt, men tänker inte stå och ta emot något jag inte tycker om. Känner mest hejdå, ha det gott. Om en veckas relation med någon är mer värd än år av vänskap så fine. Värsta jag vet är att glida isär, när man själv står på samma position och den andra drar sig till skit. Saker man bara ser igenom lång väg bort.
Tror att man ”at the end of the day” har väldigt få vänner som faktiskt är äkta. Tror jag faktiskt bara kan lista ut en. Nu tänker säkert bekanta som läser ”men vad säger han”. Det är faktiskt sant, vad säger jag egentligen? Men jag tror faktiskt det är så. Och jag skulle kunna säga det om mig själv. Jag kan inte vara felfri jag heller, i stort sett ingen kan.
Hur ska ens vänner räcka till när man egentligen själv inte räcker till allt? Dags att vakna upp och se på saken, vi måste vara realistiska. Och sluta tro på mirakel jämt. Man måste vara sig själv och vara rädd om sig själv innan man överlämnat allt man egentligen har till någon annan. Detta låter så tragiskt men sant faktiskt. Ta aldrig saker för givet och var noga med vilka du vill öppna och dela ryggan med alla värdesaker i.

03.32

Pz.

– E.S