Vem tävlar jag mot?

Vem tävlar jag mot, är det dig? Är det mig själv?
Att ständigt känna att man försöker ge allt men ej lyckas, att bråka med problemen man har för sig själv i huvudet.
Att aldrig veta om det är dö idag eller imorgon, att i stort sett hela tonåren haft ett slags bekräftelsebehov.
Att alltid ha problem som ingen vet om.
Att försöka följa sin karta och inte den andres. Om någon snälla kunde hjälpa mig igenom djupa dalar och höga berg.
Att kärleken alltid var ett problem förr men egentligen finns framför mig nu.
Att ha kämpat för att passa in och bli omtyckt och till slut bli det.
Vad klagar jag på? Så fort jag har en tendens att hamna ur balans, falla tillbaka och påminnas om äldre tider fullt av dåligt självförtroende och självkänsla så blir jag rädd, väldigt rädd. Jag blir genast omedvetet otrevlig som en försvarsmekanism. Har svårt att fokusera på annat och låser mig fast vid att försöka hamna på båda fötterna igen.

Jag vill kunna älska, giva och taga under sorgens samt glädjens stund. Men när jag inte kan, vad gör jag? Vilka beslut tar jag? Mitt novembermånadens kallaste och mörkaste stund sitter jag här några minuter från att bege mig i väg för att träffa mina kära vänner. Umgås, dricka ölen, skratta, bli full, några groggar på det. Lyckas bli odräglig, trycka i fyllekäket, ta första taxi hem och lägga sig och hoppas på att morgondagen inte blir den där fylld av dåligt samvete och fundersamt undra vad som föregick under gårdagen – Jo, jag fann mig sittandes där framför datorn. Trött, utmattad och slut på energi skrivandes mitt i ett blogginlägg om hur trött jag är. För ja, jag är trött. Jag är besviken och sårad.
Att jag ständigt kan tänka mig offra så mycket för vad egentligen? Vad offrar jag mig för? Vem offrar jag mig för? Ett tack? Som man inte ens får? Dig? En person som inte bör finnas i mitt huvud? Folk tar en för givet. Folk är falska och folk ska man aldrig lita på. Titta dig själv i spegeln och fråga dig själv om du ser dig själv som folk eller vän. Folk är piss – vänner är bra.

Ha det, hej.

– E.S