Vänner gå vänner kommer, vänner kommer vänner går.

Vad är vänskap egentligen?

Kommer ihåg när man var yngre och man hade sin bästa vän där vid sin sida, man sov över och gjorde allt roligt, man brydde sig inte vad någon annan tyckte om någon. Man bara tog personen för hur den var. Man ringde varandra varenda helg och hittade på massa roliga saker, en trodde att detta skulle inte kunna förändras! Någonsin, men man hade inte en aning om att problem, falskhet och skitsnack skulle kunna förekomma. Det fanns inte ens i tankarna, men tiden kom självklart.

Vissa väljer att gå sin egna väg och lämnar sin förra kompis bakom sig, status börjar komma i tankarna och bästisen som du hade förr kanske inte duger för att hänga med. Det börjar med att personen fryser ut sin kompis inför grupp och agerar som att kompisen inte finns. Man blir äldre och äldre, sommaren är på g och man ska börja gymnasiet hösten därpå. Ena polaren hör inte av sig och den andra vill inte känna sig jobbig med att tjata, ”mindgames” uppstår och allt bara förändras oavsett om man vill det eller inte. De går sedan skilda vägar, ena kompisen börjar hitta nya umgängen, stöter på alkohol och kanske skaffar brud medan den andra står kvar precis som det var förr, man försöker ha det som förr men det går bara inte?

Vad är det som skapar detta egentligen? Det är något jag verkligen inte har något svar på, man måste helt enkelt inse att folk förändras och att allt på något sätt har ett slut. Det jag vet är att det aldrig är för sent att stöta på nya vänner. När man var mindre så trodde man verkligen att de man umgicks med som liten skulle vara lika nära nu som då. Visst det finns många som är lika nära sina vänner nu som då, men vissa inte.

Jag kommer ihåg sommaren 2012 jag var inne i någon period där jag bara jobbade, kom hem, spelade basket och sov. Det fanns inget som lyste upp min vardag förutom själva basketen.

Men en dag, mitt från ingenstans så träffade jag världens goaste tjej. Det var en träff som började med en lång promenad, eftermiddagssol och en massa prat. Jag kände verkligen ”shit, jag kan verkligen slappna av med den här tjejen”.

Jag delade allt med henne och jag var framförallt ärlig mot henne vilket var en så otroligt trygg del i allt. Jag gav klartecken om att jag aldrig skulle ändra min syn om henne oavsett vad som hade skett förr, något som förmodligen gav henne trygghet.

Jag mådde bra av den här tjejen, vi mådde bra av varandra. Vi klickade! Kysstes i solnedgången, i regnet, på sängkanten och ute på nätterna då myggorna bara ville käka en till kvällsmat. Det var kärlek kärlek kärlek.

Till slut kom den dagen då bara allt kändes nästan för bra ärligt talat alldeles för bra. Helt enkelt för bra för att kunna ha något typ av förhållande. Jag lät henne veta det, vi träffades och jag berättade bara sanningen. No hard feelings överhuvudtaget. Med ärlighet under hela gången så uppstod det inga problem på något sätt, så förstående hon var om alla saker man hade att säga tidigare så var hon lika förstående om mitt beslut av att bara stanna här, vi blev vänner. Vi lärde känna varandra på ett helt udda sätt helt enkelt. Något jag ärligt talat inte ångrar för den här tjejen är min bästa vän idag och jag säger allt till henne, vi snackar om våra kärleksproblem och skrattar åt allt som hände mellan oss i förr, något vi båda inte ångrar. I alla fall inte jag, för hon är någon jag aldrig vill gå miste om.
Detta är något som verkligen har bevisat för mig att det verkligen går att ha en riktigt bra tjejkompis.

Världens bästa vän är vad hon är, Julia Lövenhamn.

– E.S