Thinking out loud

Jag vet inte, är som himla trött, stressad och bara allmänt nere. Det finns inget som glädjer just för tillfället. Jag är fruktansvärt förvirrad, vet inte vad jag ska ta mig till riktigt. Vem tänker ens tanken av att fråga sig om hur man mår nu för tiden? Jo kanske när man snabbt en sekund går förbi någon bekant där “Allt bra?” har blivit av en ny hälsning. Är bara TRÖTT, stod ute i ren frustration och skottade snön, blir arg av att titta in i datorskärmen. Blir till och med arg på mamma utan anledning. Vill att något ska hända, är trött på jävla nattklubbsträsket där jag ska fota massa folk hela tiden. “Drömjobbet ju!”, nej det är det fan inte. Jag vill iväg, jag kan dra till Norge men jag pallar inte? Norge är samma skit. Kallt, grått och trist. Sen är det så överdrivet det där med att man tjänar så mycket pengar.

Vill ha varmt land med nya människor. Där jag kan LE. Fatta att få skratta mer än man får lipa.
Jag vaknar varje dag i hopp om något som kan förgylla dagen på något sätt. Letar kickarna men finner inga. Dom är helt borta, likaså jag för tillfället. Jag försöker ringa någon vän i hopp om att komma på skönare tankar, snacka om något kul. Men inte ens det funkar.
Vet inte vad jag ska ta mig till riktigt. Jag är trött psykiskt, mitt huvud är bara tungt och trött. Jag pallar inte mer bara. Något måste hända och som det ser ut just nu så går inget så som jag målat upp det. Fan, fan och FAN. Minsta lilla irriterar mig nu. Känns som jag ger så mycket utan att få något i retur. Men som alltid, better days will come. Gäller bara att ta sig igenom denna gråa januarikyla.

– E.S