She’s comin’

Det var ett tag sedan jag skrev något. Det går verkligen upp och ner med hur man mår, senaste tiden har jag verkligen släppt allt som får mig att tänka negativt. Men det kommer och går som sagt.

Skriva av mig är något bland det skönaste jag vet, ingen som kan lägga sig. Det är bara jag och mina tankar, bara skriva utan att behöva höra andras åsikter helt enkelt.

Jag brukar skriva mycket om kärlek. Oftast är det kärleken som gör en nedstämd, speciellt när det inte riktigt går sin väg. När man ser vänner som är så lyckliga med de dom har så blir man så jävla glad att se att det verkligen finns hopp, att kärlek inte alltid är skit.
Det är svårt att inte haka upp sig på att kärleken aldrig kommer till en och att det är lättare att deppa ihop under vintertid under en filt än att tänka positivt. Vissa dagar känner man bara att allt är hopplöst! Men när man försöker se helheten och blicka uppåt så vet man att det finns en tid då jag får skina med henne. Det gäller bara att ha tålamodet, man tänker hela tiden “hur länge ska jag behöva vänta?”  “vad fan gör jag för fel?”.

Jag väntar på henne, hon kommer att komma till mig och jag till henne. Jag vet det, men när?  När ska jag få resa med min tjej? När ska vi spendera helger tillsammans, bara vi två utan något annat i besvär.
Alla dessa underbara tankar som får en att känna sig älskad och samtidigt må bra över att få ge kärlek, att veta att hon mår bra av kärleken jag ger till henne. Veta att hon uppskattar allt jag kan ge till hennes liv. Det är en känsla som jag inte har fått uppleva än, men den ska komma, ska den inte?

– Emir Sehalic