Så är det.

Ibland så är jag så sjuukt trött på skiten, sociala medier där bla annat jätten Facebook dominerar. Det känns som att alla har ett bekräftelsebehov och det märks så väl. Folk vill tävla om flest “likes” på bilder även fast de nekar det. Det är det psykiska tävlandet jag pratar om. Folk vill ha bekräftelse med hjälp av en statusuppdatering. Face the fact, det är så. i alla fall i den yngre generationen. Jag blir galen av tanken! Helt sjukt när man tänker efter hur beroende sociala medier är! Det känns som att den grejen börjar krypa in på Instagram fast på andra sätt. Hur skulle världen sett ut utan dessa sociala medier? Världen skulle förmodligen inte sett så liten ut, lokala rykten skulle inte spridas som de gör etc.

På tal om rykten, varför tro på allt man hör? Varför ska man sprida sånt som man egentligen inte vet är sant, varför ska man (om vi ska gå så långt) förstöra någons liv med hjälp av sånt, varför överhuvudtaget ens sprida något? Det tror jag alla frågar sig och inte vill att det ska ske, men ändå så gör folk det utan att veta om det.
Misstag sker, vi är alla mänskliga. Det viktigaste av allt är att alla som begår ett misstag tar lärdom av det och inte gör om det. En gång är ingen gång som man brukar säga. En anledning till varför jag alltid ger vänner en andra chans.

What ever, sjukt trött och sliten, måste få sömn. Måste fokusera dessa få dagar innan skolan slutar för att få så bra betyg som möjligt. Godnatt!

     

I’m a bit confused, that’s all. 

– Emir Sehalic