No mix of words or music or memories can touch that sense of knowing

Då var det över, tre år av glädje, tre år av tårar, tre år av så otroligt mycket känsloladdade stunder. Med vänner och familj. Gymnasiet är över, jag kan inte riktigt fatta det. När man gick ur årskurs nio med massor av förväntningar inför tre år på gymnasiet.

Att ta man tagit sig igenom allt på egen hand och visat sig själv att man verkligen klarat det, då menar jag under tiderna som varit jobbigast. Ettan var helt klart den jobbigaste perioden för min del, folk försvann och förlorade kärlek till så mycket. En liten propp i benet vände på livet, men som man idag undrar om det kanske hände av en anledning? Jag kanske behövde det också, vem vet. Jag uppskattar saker och ting mer idag, uppskattar livet och allt jag har så sjukt mycket mer än förr.

Jag hade en så otroligt perfekt sistaperiod av gymnasiet, en studentresa med så otroligt bra vänner läkte ärligt talat min själ på något sätt. Jag fick för en gång skull slappna av, bara skratta och ha kul. Något riktigt värt att minnas, träffade världens mest skönaste människor också.
Sedan fick vi njuta av en otroligt fin bal som sedan avslutades med en student. Som bara rann iväg för fort. Jag sa till mig själv, ta in allt nu. Njut och gör allt för att tiden ska gå så sakta som möjligt, men mitt i allt känsloladdade glädjerus hänger man inte med någonstans. Allt bara sker!

Så ett tips till er kommande studenter som inväntar nästa års fantastiska bravader, njut!
Ta in varenda sekund, varenda minut, varenda timme och varenda dag där i slutet av maj månad. För ni anar inte hur fort det bara går. Sup inte bara bort studenten så ni hänger med huvudet vid någon häck och spyr, för det är inte värt det! Ta in varje stund och NJUT!

Jag brukar kunna sätta ord på det jag känner oftast, men denna gången är det faktiskt inte lätt. Jag ger det ett försök –

Nu är det slut, slut på hänget i plugget, slut på halvsovandet under lektionstid. Slut på skitsnacket på rasterna, slut på morgontröttheten där någon av polarna piggar upp en med något helt meningslöst snack. Nu fan ska vi alla ut, ut i samhället och den stora världen med massa motgångar som vi förvandlar till medgångar. Hoppas vi alla lyckas. För det vet jag att vi alla kommer, på ett eller annat sätt.

Ingen blandning av ord, musik eller minnen kan ta på denna känslan. Att veta att du var där levande i ett hörn av all tid som fanns i världen.

Nu började solen tränga sig förbi alla tunga regnmoln mitt i allt skrivande. Ta hand om er.

”Var dig själv, alla andra är redan upptagna!”

– E.S!

Bäst