Nattinlägget

Hej Farfar. Vill bara skriva av mig lite. Jag saknar dig, du bara försvann helt plötsligt.
Du som var den starkaste och mest friska farfadern. Aldrig sjuk eller något. Pang så var du borta.
Jag har på något sätt döljt sorgen jag hade för din bortgång. Jag grät aldrig öppet, jag bara gick runt. Nästan som att inget hade hänt. Kanske var det för att du själv var så stark och hård som person. Du boxades i min ålder, du var stark och du tog dig igenom 2 krig.
Fatta vilket liv du hade. Du gav min farsa en tuff och väldigt självständig uppväxt. Kanske därför jag aldrig visade mina känslor för andra då du gick bort.

Jag minns hopprepet du gav mig och hur du lärde mig att hoppa, precis som i alla häftiga fighting-filmer. Jag minns alltid dina hårda tag om min arm när du skulle ge mig tips i livet och jag minns när du spelade upp en låt i bilen som du bad mig att lyssna noga på. Det var någon text, jag har inget minne av vad det är för låt eller hur texten löd. Så ointresserad man var som barn.
Idag hade jag gärna velat lyssna. Lyssna på exakt alla dina råd och vad du skulle ha att sagt till mig.
Du lärde min bror att spela tennis som liten och jag minns hur jag alltid ville vara med och få spela mot dig. Fast jag var fortfarande för liten. Till slut dom sista åren när jag var 14 och du allt närmare 70 ville spela tennis med mig. Fan vad stark du var. Du tog med mig ut på den varmaste dagen ut för att spela tennis för du visste att jag alltid också ville få spela tennis själv med farfar. Du gav mig tillfället.

Tack. Tack för att du gav mig hopprepet, tack för att du gjorde min pappa till den man han är. Tack för att du åtminstone var den du var mot mig.
Jag är så ledsen. Ledsen att jag aldrig fick säga hejdå. Och det är nu mitt natten det slår mig hur tiden bara rullade i väg. Vet inte hur jag ska handskas med det känslomässiga trycket som kommer uppstå nästa gång jag sätter mina fötter på bosnisk mark. Sist var ni alla tre där. Du, moster och mormor. Nu är ni där uppe. Jag hoppas bara ni har det bra. Det enda jag begär, för jag har ingen rätt att klaga. Jag är frisk och tiden läker alla sår.

– E.S