Människans dumhet

Människor kan vara så korkade, tänker inte minst på hur vissa blir behandlade. Alla förtjänar sin respekt, alla är vi fan lika värda. När ska människan sluta hata en annan individ pga utseende? Vi är alla mänskliga, vi är alla födda på samma sätt, vi är alla värda ett rättvist liv. Oavsett hur många det är som vill ha fred i världen och ha bort allt hat så kommer det tråkigt nog att alltid finnas kvar. Det är så sjukt tråkigt att säga men det är så.

Har själv upplevt känslan. Den kom när jag kom in i tonåren, när jag var barn kände jag mig som vilken svensk unge som helst. Jag snackade samma språk och gjorde samma saker som alla andra barn gjorde, inget mer med det?

Det kom att ändra sig när jag blev äldre då jag fick tankar som, ”Kan jag kalla mig Svensk?”
Jag fick tankar som att bara för att jag var mörk så kunde jag inte kalla mig Svensk? Jag blev retad pga ett födelsemärke jag har på hakan, även fast jag då sa att jag inte brydde mig så kunde jag komma hem efter skolan och gråta i sängen för att jag inte kunde se ut som de andra.

Det kändes verkligen så ett tag, tror mycket med det hade med Hockeyn att göra, hade problem att passa in i den sporten en lång period där jag fick höra rasistiska kommentarer ofta bara för att få mig hur balans och tappa allt. Jag erkänner, jag blev totalt knäckt. Jag tappade allt och lite till, medan alla andra hade en sak att träna på, hade jag en sak till. Att kunna träna upp mitt psyke för att inte ta åt mig av rasistiska kommentarer. Jag kände mig orättvist behandlad, var det verkligen så här det skulle kännas? ”Jag har bara mörkare hy!?”

Men en sak har jag lärt mig, att brottas mot de negativa tankarna. Jag har lärt mig att omvandla de negativa tankarna till något som triggar igång mig, jag har mognat på alla sätt och vis, jag har kämpat i det tysta!

Det finns bara två saker som är oändligt: universum och människors dumhet… Men jag är inte säker på universum.

– Emir Sehalic