Little talks

Ibland kunde jag bara sitta och känna att jag aldrig kom någonstans, att det inte såg ut som det skulle hända något som skulle få min vardag att lysa upp så där ordentligt.

Nytändning, vart fanns den tänkte jag. Tillfälligheter, små moment och initiativ som egentligen sätter en på banan. Ibland brukar tanken slå mig “tänk om jag inte tog klivet fram till henne och pratade vid just det tillfället” “tänk om jag hela tiden tänkte att jag inte dög” “tänk om jag inte hade tagit initiativet att göra det där lilla extra för att få mitt jobb”.
Jag kunde lika gärna suttit hemma, låtit henne gå eller tänkt “Äsch, kommer inte få jobbet ändå. Varför söka?”

Minns när jag hade universums sämsta självförtroende, jag såg mig själv som ingenting.
Jag kände att jag inte förtjänade ett visst jobb. Saker var fel på mig, kände mig inte snygg för fem öre. Kände mig inte speciellt omtyckt, backade från att träffa tjejer för att jag hela tiden hade tankarna i bakhuvudet av att jag inte dög.
Jag kände mig inte som någon, alls. Och jag vågade inte direkt skaffa mig något självförtroende, blev ständigt påmind. “Du måste skaffa dig självförtroende” “Du måste känna att du är tillräcklig.” För man måste börja skaffa sig självförtroende, för att kunna ta sig i kragen och göra det där speciella som ger en nya möjligheter och chanser.
Nu snackar jag inte om hur man ställer sig och nämner hur snygg och bäst man är, eller hur rik och mäktig man är. Utan självförtroendet där man intalar sig att man ändå är något och att man faktiskt kan. Man ska ha självförtroende fast på rätt sätt. Man ska vara medveten om att man har det men samtidigt inte låta det glänsa och göra sig hörd på fel sätt.

Jag mår ändå för bra. Jag har verkligen funnit mig själv, den där jag ska vara. Det rätta självförtroendet, ett lugn utan oro. Jag vet inte exakt vad jag vill få sagt just nu men det jag vet är att jag ändå brukar nå ut genom att skriva här. Och jag vet att folk brukar relatera till det jag brukar få skrivet. Och jag vet att alla kan och förtjänar att må bra. Alla har sina problem att handskas med, men jag känner själv att risker måste man våga ta. Våga göra det där som får en att vela, för att riktigt ta reda på om det är rätt eller inte. Ta reda på om personen du haft ett öga på är den där. Gå fram, snacka. Visa att du är människa, ta vara på chanserna du får. Kämpa lite extra och ha tålamodet i skick.
Försöker inte sitta och låta som någon livscoach här och verka klyschig. Utan jag känner själv att man bara måste våga mer och sluta underskatta sig själv och sin förmåga att lyckas. Alla kan lyckas, alla kan verkligen nå det där man vill nå. Man måste bara ge sig in på det ordentligt och på rätt sätt. Bara fortsätta köra och se vägen framåt, ibland kan vägen vara tuff. Men det gäller att samtidigt göra det lätt för sig i de allra tuffaste situationerna, skaffa sig den rätta mentaliteten att man verkligen kan och att man ska lyckas.

– E.S