Likt en bok

Vad får en att älska, vad får en att känna det där lilla extra? Vem ska få en att vara den bästa personen man kan bli, vem ska få en att bli överbeskyddande. Så otroligt många frågor och de flesta frågor jag ställer mig själv just nu är – vem är jag?

Jag har på riktigt haft tidernas sämsta sommar, på många plan. Har varit med världens underbaraste tjej, handen på hjärtat den mest älskvärda människan som existerar. Den mest jordnära och fantastiska människan jag någonsin mött.
Lik en bok med ett kapitel så har varje kapitel en story och ett slut. Sorgligt nog så avslutas boken någon gång ovisst om när denna gång, men den avslutade precis sitt jobbigaste kapitel i hopp om att enbart bläcket i pennan är slut så att historian kan fortsätta rulla en vacker dag. För ibland är man inte redo att säga hej då. Idag är inte dagen.

Jag har tappat mitt självförtroende, min självkänsla och den rätta godheten. Mina prioriteringar har hamnat fel igen och jag har inte uppskattat det som faktiskt betyder något för mig. Jag har varit en känslokall kille denna sommaren som dag efter dag har levt instängd i min bubbla och bara hoppats på att bättre tider faller på sin plats mitt framför mig. Förut kunde jag älska, förut kunde jag vara kär. Förut kunde jag vara nöjd med själv och med vad jag hade. Någon eller något har tagit allt ifrån mig, stulit varenda liten del av mina känslor och packat ihop allt i en säck. Knutit ihop den och sedan kastat iväg den långt bort där ingen kan få tag på den igen.

Jag letar i nuläget efter säcken. Och tro fan att jag kommer hitta den för jag ger aldrig upp. Jag ska kunna älska, vara kär och leva som vanligt igen. Jag lovar mig själv detta och den fantastiska människan jag en dag älskade och var förälskad i.

– E.S