En tanke som slagit mig ett par dagar

Tycker människor är så falska av sig. Det är sjukt, bara otroligt falska och ruttna mot varandra.

Vi ljuger hela tiden för varandra, bara för att själva inte hamna i skiten. Hur svårt kan det vara att vara ärlig mot sig själv och andra. Bara sluta ljuga om allt och faktiskt inse sanningen. Alla är så jävla fake mot varandra i det här samhället. Så fake att det äcklar mig något så fruktansvärt.

Jag är en kille som har lätt för att bry mig om folk. Någon kommer fram till mig, kanske skriver till mig och mår lite sämre. De känner att jag kanske kan hjälpa, finnas där. Ge råd, helt enkelt vara en hjälpande hand under en tuff period. Eller bara vara en hjälpande hand för stunden, när problemet är över bara lämna utan att göra sin röst hörd. Jag fullkomligt avskyr det. Det är så vidrigt. Eller tex en tjej man själv öppnat sig för under en lång period, sedan bara får kille. Helt plötsligt knyter hon säcken med allt jag har berättat slänger den över axeln, vänder och drar i väg. Helt plötsligt är jag rånad, från ingenstans är något annat viktigare. Och jag har ingen aning om vem hon har öppnat och visat säcken för.

Vet inte om någon förstår vad jag menar. Men, man tar alltid människor för givet lätt. ”Lita på mig, jag finns här” ”Jag kommer alltid vara vid din sida”. Nästa dag kan människan vara borta, med alla dina ord. Med hela din story. Och vad jag menar med en hjälpande hand för stunden kan vara när någon människa som så solklart bara hör av sig när han/hon behöver något.
”Hej Emir, Allt bra eller? Jo det är så här…” . 

Är man min vän som alltid är där oavsett. Vi umgås. vi har varandra. Fråga mig fan vad du vill, fråga mig om jag behöver balansera på en lina från berg till berg för att det ska hjälpa dig. Jag tror vännerna som läser detta vet med sig vilka de är som alltid kan räkna med mig.

Men det är när någon riktigt rutten människa som bara vill sitt egna bästa. Antingen aldrig hört av sig förr eller har snackat med en förr men inte längre, helt plötsligt får för sig att nu höra av sig för man kan fixa något åt dem. Som inte gav ett skit när man kanske skulle behövt personen.
Ge mig gärna 10 örfilar istället, där jag ber dig att hårt som fan smälla till mig istället för att jag ska göra något åt dig. När fan kommer den människan göra ett skit för mig. På riktigt. Aldrig, jag vet det.

Rutten och falsk vardag lever vi i. Där människor under gårdagen inte gav ett skit och nästkommande dag börjar slicka röv.

– E.S