En hälsning till ovan

Hej moster. 

Väljer att hälsa på dig, för jag vill bara berätta för dig. Om en tjej, som jag egentligen inte spenderat så mycket tid med, men som påverkat mig på så otroligt många sätt. Hon är den första människan jag fallit för vid första ögonkastet. Hon är den första jag på riktigt ville skydda med hela min kropp och själ. Med hela mitt hjärta, mitt sinne. På alla sätt och vis.
Det var hon som fick mig att ha tålamod. Det var henne jag på riktigt började bry mig om. Det var henne jag började tycka om, mitt från ingenstans.
Det var hon som fick min värld att snurra, även fast hon knappt försökte. Det var henne jag ville ändra på, men som ändrades när jag inte fanns där på något sätt. Hon var bara den tjejen jag såg som vacker, både på in och utsidan före snygg och sexig.
Hon var den som fick mig att inse att det jag har är värt att ta vara på. Det var hon som fick mig att bli mycket utav det jag är som hon själv inte är medveten om att hon påverkat.

Jag skriver det här för jag önskar att vi kunde prata igen och jag önskar att jag kunde få sitta med dig igen, utan att få se ditt likbleka ansikte och utan din sjal fastknuten på huvudet. Ett liv fritt från cellgifter. Jag önskar att du var här. För jag saknar att höra mamma skratta med sin syster. Jag saknar att se dig, mamma och mormor. Alla tre tillsammans. För det som gör mig så rädd är att jag verkligen inte vill glömma hur underbart det var och tryggt när jag fick ha dig här. Jag vill bara se dig igen och jag vill att du ska se mig. Vart jag kommit. Hur mycket jag vuxit, på alla sätt. Men någonstans tittar du säkert. Och finns där uppe med mormor. Hoppas ni är fria från alla problem där uppe. Jag kommer alltid att vara stark. För er, för mig, för henne, för varandra.

Vi ses.

– E.S