En dag

Hur stolt kan jag säga att jag är? Hur bra kan jag säga att jag mår? Hur nöjd är jag med mig själv just nu? Hur ofta ska jag behöva repetera dessa frågor ständigt i mitt förvirrade huvud? När ska allt lossa och när ska jag på något sätt känna mig hel igen.
Längesen jag fann den rätta glädjen. Jag söker och söker men finner inte, har kommit in i någon period där jag inte känner mig tillräcklig och enbart utnyttjad. Jag söker någon slags bekräftelse -fel bekräftelse. Jag analyserar och tänker alldeles för mycket vilket inte är bra för mitt bästa. Jag är varken lugn eller särskilt bekväm i mig själv längre. Jag har blivit för trött på mig själv vilket resulterar till att jag inte bryr mig utan bara agerar utan att tänka, har ingen särskilt bra baktanke kring saker. Jag skäms innerst inne för beslut jag tar när jag vet vad som egentligen är bäst för mig som människa.

Människan som sitter i skrivande stund vid sin dator orkar inte mycket längre, han måste bort. Bort från mörkret och höstrusket. Jag klarar allvarligt talat inte av att höra mitt namn bli sagt av en person till som inte har något vettigt att komma med. Orkar inte att det ständigt känns som jag blir övervakad, granskad. Ett felsteg och jag är i knipa, alla vet då vilken dåre jag är och att ”emir gör inte sånt”. Jag gör allt, människor gör allt och misstag sker. Jag känner i mig nästan bokstavligen instängd i ett fängelse, ett fängelse som heter Karlstad. Klyschigt – ja, visst! Men så känns vardagen. Varken bakåt eller framåt. Killen som jag är bara står där med en känsla av frustration, ångest och orolighet. Har alltid sagt att jag längtar till dagen jag helt växt upp och lever ett stadigt liv. Lyckats bli den jag vill bli och en vacker dag kan se in i kvinnans ögon jag evigt skall älska med stolthet, kärlek & respekt.
Idag har jag ingen respekt för mig själv eller någon slags stolthet, för jag är kräsen och blir inte nöjd förrän bilden i huvudet förblir abstrakt och finns framför mig med hjälp av tid och arbete jag lagt på det. En dag vill jag känna att jag vill komma hem till det jag idag kallar fängelset och vill bort från. Le och hårt krama om mina nära och kära samt känna att jag lyckades ta mig ur allt. Lyckades ta mig i mål på ett rättvist och välförtjänt sätt.

En dag..

E.S