Dom säger att kärlek ska vara den där underbara känslan. Ovillkorligt och bra. Ibland undrar jag bara. Är jag kär? Inbillar jag mig kärlek och svartsjuka? Eller är jag kär? Ska man lägga så mycket energi på att försöka att inte vara kär om man är kär? Är man kär om man är redo att ge ut och ta emot smällar?

Är jag kär om jag försöker leda någon i rätt riktning hela tiden. Men är jag kär om jag samtidigt tvekar när chansen för att visa full kärlek finns?
Eller är jag bara rädd att det inte kommer se ut så som jag föreställt mig?
Är jag kär om jag bara vill någons bästa och enbart tänker ett steg längre.
Är jag kär om jag överreagerar?
Är jag kär om jag vill offra allt i min väg för att få någon att må bra?
Är jag kär om jag är överbeskyddande?
Är jag kär om jag inte ens vet om jag är kär?
Är jag kär om jag ska behöva göra ett blogginlägg där jag ständigt ställer frågan om jag är kär. Jag kanske är kär, innerst inne. Men samtidigt sitter den smått osäkra sidan av mig kvar.
Är jag tillräcklig, är jag den som någon stolt vill stå bredvid? Är jag den som någon vill att jag stolt visar upp och kallar för min? Är jag den som någon vill ha när strålkastarna på klubben är igång lika mycket som efter?
Jag vill vara kär så hårt, bara älska och sedan återigen älska. Jag kan, jag vill.. Eller?

– E.S