Save Tonight

Hur ska en text om gott och ont leda? Och hur ska man kunna skriva om det utan att låta klyschig, tankspridd och verka ha massa tips som om man vore Dr.Phil?
Tanken om gott och ont brukar ofta slå mig, hur det goda man kan lägga så mycket energi på lätt kan övervinnas av det onda.
Det goda man byggt upp, ett förtroende man vunnit helt från ingenstans kan rasera av ett ont misstag. En dålig gärning, ett dåligt val?

Jag personligen tror att de vänner som står en närmast och dom som är äkta kan tackla en dålig gärning han/hon tagit emot. Dessa vänner ska känna dig tillräckligt för att veta ifall du inte orkar vara tillräcklig eller ej.
Det finns perioder då man inte orkar vara en tillräckligt bra person, varken för sig själv eller för andra. När man tidigare bara lagt energi på andra om och om igen. En god gärning efter den andra så målas automatiskt någon bild upp i huvudet av att man är felfri – en ängel! Men i själva verket har man enbart lagt för mycket energi åt andra och noll fokus på sig själv för när väl bomben smäller av och man inte har energin nog för att vara den personen så står inte dom du gjort allt detta för vid din sida. Du står nu inte på dina ben utan att ta hjälp av räcket. Samtidigt förväntar sig alla dessa att du ska orka le och vara den gladaste människan på jorden när du verkligen inte orkar utan att det ska lysa ”fake” om leendet.

Ibland blir jag besviken på vissa människor. Människor som varit där när man varit i den starkaste perioden i livet, för sig själv och för andra. Utnyttjar alla möjligheter de kan få ut i favör till sig själva. När man sedan säger ifrån det man tidigare gick med på att göra så är det något fel på en. Man är tydligen arg, förändrad och inte gamla Emir? Det kan inte vara så att man till slut sagt till sig själv att faktiskt ta hand om sig själv lite. För att vara för snäll är inte bra och för denna som läser detta: Tro aldrig att det är fel på dig om någon blir arg på dig för att du valt att tänka mer på dig själv (på ett rätt sätt). Om personen som alltid sägs vara din kompis säger att du inte är samma person som förr, enbart på grund av att du inte ställer upp gällande allt som du kunde tänkas ställa upp på förr och för att det enda du egentligen ändrar på är ett rätt sätt att leva så är det ”kompisen” det är fel på – inte dig. Våga säga ifrån och om personen inte har någon förståelse för dig så kasta bort ”vänskapen” fortare än vad du hinner blinka! För det finns ingenting som är värt ordet vänskap i detta fall.
Tänk noga, vilka är dina vänner. Är det enbart dom som är med när du skrattar, eller är det dom som är med och skrattar samt klappar din rygg när du är djupare ner än någonsin.

Detta ämne blev till slut så fantastiskt klyschigt men det måste tas upp ibland. För allt för många blir utnyttjade omedvetet, när man sedan mår skit inser man. Ropen efter något tillbaka finns inte längre. De rätta vännerna är som sagt de som är med dig i gott och ont.
De som försvarar dig i allt, finns för dig genom allt. Sitter med dig i de mest tråkigaste stunderna när man egentligen kan ha så mycket roligare. Varför sitter man då i den allra tråkigaste stunden där med sin vän? Enbart för att man en dag vill ha de roliga stunderna tillsammans.

Till slut.. Jag älskar mina vänner, jag vet vilka ni är och det känns tryggt att säga det.

– E.S