Våga sakna, våga älska, våga gråta, våga ta för dig, våga vara dig själv och våga säga vad du tycker. Ibland har jag själv svårt för att alltid säga det jag tycker och känner, därför har jag oftast lättare för det genom skrift.

Något jag ibland har svårt för att greppa är falskhet, hat och svek. Jag håller själv med om att jag inte var den bästa personen förr, gjorde otroligt grova misstag på många sätt. Misstag som verkligen förändrade mig och mitt liv på ett sjukt sätt. Mer misstag över hur jag agerade, mot folk osv. Var kanske inte den bästa vännen alltid. Det är verkligen saker jag själv burit med mig genom alla år, inte ens misstag som mina föräldrar vet om. Då jag nästan aldrig öppnar upp mig för dom.

Men det har lärt mig en sak och det är hur mycket jag har lärt mig att uppskatta och värdera mina vänner, högt! Bör jag ångra mina misstag? Under just den tiden, självklart. Men nu i efterhand, förmodligen inte. Eftersom jag är tacksam för den jag är idag och vart jag befinner mig. Jag var ju ung och osmart, var sällan med om motgångar så jag kunde väl aldrig ana att saker kunde vända sig emot en. Det är viktigt det där, att aldrig ta saker för givet. För det är farligt, riktigt farligt.

Jag tycker det är synd om folk som lämnas utanför, speciellt bra människor med ett riktigt gott hjärta. Varför egentligen?
Fast det känns verkligen som man äntligen kommit i åldern där popularitet försvunnit en del från bilden. Det viktigaste är inte längre att man är med “innefolket” utan det som värdesätts högst är hur gott hjärta man har och det är verkligen något jag älskar.

– E.S