!

Skriver detta med full respekt till mina vänner.

Ibland är man oense med varandra, håller inte alltid med varandra. Man har olika åsikter, man kan bråka. Man kan känna för stunden att man avskyr en kompis efter något gräl. Precis som med alla människor. Vi är trots allt mänskliga.

Iallafall, under hela min gymnasieperiod lik många andras så testades man mycket. Vart man passar in, vad som känns bäst. Och vilka man verkligen ska spendera sin tid med. Jag ville aldrig växa i från själva rötterna i min vänskapskrets.
Jag hade aldrig något behov av att vara tvungen att hänga med ”statusfolket”. Jag ville aldrig stöta bort dom som varit med hela vägen bara för att få vara i ett visst rampljus där jag egentligen kanske inte trivdes i? Men som många gärna ville prova på.

Det känns som nu, när gymnasiet är klart som man vet vilka som är dom där riktiga vännerna, till slut. Och jag är så glad att vi kan snacka om allt, vi kan skratta om allt. Till och med snacka känslor som aldrig någon gjorde förr.
Jag vill få fram känslor hos mina vänner. För man ska kunna snacka med varandra, om allt! Finns inget att skämmas över. För när det gäller äkta vänskap så ska man kunna uttrycka vad man känner. Man ska kunna säga när det är något som man känner inte är okej.
Jag har aldrig varit blyg när det gäller att säga vad jag tycker och tänker. Och jag har rutit till på mina vänner. Jag har skrattat med mina vänner. Jag har gett beröm när dom verkligen förtjänat det och jag har alltid lyssnat när det än må vara något.

Jag älskar er allihop. Verkligen, för är det några som får ens vardag från ett upp och nedvänt leende till ett gott  skratt så är det ni! Jag har aldrig varit perfekt, jag har gjort bort mig så otroligt många gånger, och kommer säkert göra det mer. Precis som alla andra. Det viktiga är att misstagen inte repeteras. Vilket de inte gör. Vi gör alla misstag, jag accepterar misstag. Och jag uppskattar när folk tar lärdom av dom. Vi är som en skön familj bara.

Tack, verkligen tack för att ni finns!

– E.S