Fire may save you my friend

Vet inte riktigt, ibland undrar man hur mycket folk tar en för den man är som person. Emir, liksom killen som vill alla sina vänner väl. Killen som skulle offra allt för att ha sin vänskap på samma stadie dag ut och dag in, inget annat.
Jag är lite trött på det här med att folk håller sig till varandra p.g.a intresse. Liksom att man måste få ut något bra i sin favör bara för att hänga med personen.

Jag har alltid stört mig när någon ska säga något om en, när det snackas på alla ställen förutom framför ens ögon. För det är där det ska snackas om man upplever något som är fel på en. Om någon har problem med något man gör så ska det sägas framför en, iallafall få det att inte komma via text eller från någon annan person. För det kan aldrig tolkas rätt. Jag undrar hur många som tar varandra bara för den man är, bara är vän med någon p.g.a beteendet och inte är med personen för att den kan köpa olika saker och ting.

Det finns tre saker jag avskyr något så fruktansvärt. Svek, lögn och falska förhoppningar.
När jag var mindre lovade min bror ofta att jag skulle få prylar när jag fyllde år och även när jag inte fyllde år. Jag skulle få en ny mobiltelefon säkert en 5 gånger. Men jag fick det aldrig, fick aldrig heller någon födelsedagspresent för att han inte hade råd. Men jag klandrar honom inte. Han var ung och gav mig ändå den kärlek och det beskyddande jag behövde. Men det är det där med att man säger saker som inte sker som fortfarande sitter kvar i huvudet. För hur glad blir inte en 12-årig kille när hans bror lovar honom att få vissa prylar, men som sedan bara är tomma ord. Det är därför jag alltid blir arg när någon vän säger saker hela tiden, att vi ska göra si och så. Det ska bli på det sättet. ”Jag ska göra det och det”. Fast det bara är tomma ord. Jag skäller inte för att vara otrevlig eller för att jag ogillar min vän. Utan för att jag älskar min vän. Liksom sluta, du behöver inte ljuga för mig. Du har inget mer att bevisa. Jag vet din story och jag vet vem du är och varit. I hela mitt liv. Jag älskar dig.

Falska förhoppningar är vidrigt, för tilliten försvinner. Och man kommer sen inte tro på ett ord vad någon säger. Samma sak med kärlek och falska förhoppningar, man får förhoppningar om att det är kärlek mellan en själv och tjejen medan man blir störtkär och hon samtidigt kliver åt sidan mitt från ingenstans. Hon gav en känslor som man gav tillbaka, man öppnade sig för henne och på något stört sätt lurade man sig själv och fick för sig att hon öppnat sig på samma sätt för en själv fast det inte var så. Helt plötsligt står man där själv. bara för att hon gett en massa kärlek och alltid sagt att hon skulle känt samma. Fast det som sagt aldrig var så.
Det finns massor, men falska förhoppningar. Det kommer jag bära med mig livet ut som något jag avskyr mest av allt. Och något jag aldrig kommer ge till någon.

– E.S