Saknar dig, saknar basketplanen, timmarna med dig, timmarna på basketplanen. Jag saknar att bara stå och skjuta bollen i korgen om och om och om igen utan att tröttna. Drömma mig bort, räkna ner skottklockan i huvudet och sedan skjuta, lägga mig ner med bollen under mitt huvud och kolla på stjärnorna som dyker fram när natten är kommen och strålkastaren lyser upp planen, bara drömma om att komma bort från den här staden, bort från idioter och människor jag bara stör mig på. Fan. Det finns bara stunder då jag saknar saker jag hade förr och saker jag inte har. Jag vet att man inte ska tänka så, men ibland kommer  bara allt på en gång, imorgon är en ny dag, nya saker som händer och samma gamla vanliga rutiner.
Har även dragit igång första säsongen av One Tree Hill, mer än 5 år sedan jag såg serien för första gången med min bror, fan vad längesen det var. En av alla saker jag kunde ta efter min bror, alla serier, musik, sport. Syn på saker och ting.

Han var den som la en basketboll i mina händer för första gången, han var den första som snörade mina skridskor och tog mig ut på isen för första gången, han var den som lärde mig att inte backa undan från någon. Finns så mycket han har visat och lärt mig och det kommer aldrig ta slut, finns så mycket man fortfarande har kvar att lära som människa, även fast man själv tycker att man redan vet och kan det mesta.

”As happens sometimes, a moment settled and hovered and remained for much more than a moment. And sound stopped and movement stopped for much, much more than a moment. And then the moment was gone.”

I Usually don’t post pictures of myself, but i love the game of basketball. That’s a fact.

– E.S