Varför blir vi människor förälskade och kära egentligen? 

Det är den där personen av motsatta könet som man bara vill veta mer av, man börjar hitta speciella saker som har med personen att göra. Det börjar med att man blir nervös i närheten av personen, man blir varm i kroppen. Man får den där obeskrivliga känslan och varje gång man hör något, ser henne eller är vid henne så ler man och mår bra. Man tänker att just jag vill vara den som tar hand om henne och finns där för henne. Ge henne kärlek och respekt helt enkelt.

Varför blir vissa förälskade oftare och vissa mer sällan? 

Det jag tror, är att de som blir förälskade lättare än andra inte är de som är så kräsna. Dom föreställer sig inte hur förhållandet skall vara innan utan tänker att det helt enkelt blir som det blir och att de är kära nu och förmodligen kommer vara det nästa år i samma skede, medan de som har svårt för att bli förälskade är de som är kräsna och hela tiden tänker nej, hon/han är fan inte den rätta.
”Jag gillar honom men, inte tillräckligt”, jag tror helt enkelt att det befinner sig någon slags rädsla, kanske att man är kär för stunden och inte känner just det jag sa förut, att man är lika kär om ett år. De försöker hela tiden se vilka fel som kan ske och är för kräsna helt enkelt. Men vad jag tror så är det något som går att ändra på!

Varför tar relationerna slut?

Det är inte så svårt att lista ut egentligen, man är inte kär helt enkelt. Kärleken för personen är inte tillräcklig och då bör man göra något åt det istället för att vara tyst och såra personen med tiden. Man tröttnar och börjar bråka om småsaker vilket startar en ond cirkel. Man gör sedan slut och hatar personen av någon riktigt konstig anledning. Men jag säger inte att alla känner hatet.

Jag vet i alla fall att man kommer längst med sanningen i sina händer.  Det gäller att alltid vara ärlig, har man inte varit ärlig under ett förhållande kommer tjejen/killen ta större skada när sanningen till slut kommer fram. Om man är ärlig när det gäller allt och hela tiden berättar hur man känner så underlättar det, personen är mer förberedd när det gäller det mesta och tjejen/killen kan känna trygghet.  Om man har gjort något som kanske inte är okej, så berätta det!  Visst man kanske känner att man kommer förstöra allting, men som sagt ärligheten varar längst och jag själv skulle ha mer respekt för min flickvän om hon berätta sanningen än om hon gömde sig bakom lögner. A half truth is a whole lie helt enkelt.

Kan man göra något åt att man går isär?

Jag har länge trott att om man vill gå tillbaka till ett förhållande så fortsätter man där man lämnade allt sist, slutade förhållandet i otrohet och bara bråk så tror jag inte det går att gå tillbaka. Man fortsätter helt enkelt där man lämnade allt senast och den onda cirkeln kommer pågå.

Om förhållandet tog slut av andra anledningar, kärleken kanske inte var tillräcklig för andra personen och allt slutade helt lugnt, då tror jag på att det går. Det gäller bara att börja om från noll och kämpa igen! Om man nu är redo givetvis.

Detta är min syn på saker! Behöver inte vara din syn.

E.S