Jag sitter här, lyssnar på världens deppigaste musik. Blickar tillbaka, på alla jag hade då som jag inte har nu. Vi kunde sitta och prata i timmar, vi kunde vara tysta i timmar. Du ringde mig när du mådde dåligt och jag dig. Du brukade höra av dig och fråga hur det var med mig och jag hörde alltid av mig till dig, nu ringer det aldrig längre. Jag saknar dig, så otroligt mycket. Känns som jag inte existerar, känner mig bara bortglömd. Skulle kunna offra allt för dig, göra allt för dig. Kära vän, skulle vara redo att springa in till stan för att hjälpa dig om du var i fara, så mycket betyder du för mig. Känns som man bara få en smula tillbaka. People change. Ska vara glad över de jag har nu. Det enda jag vill är allt väl, ingenting annat. Men jag har lärt mig att man kan inte göra alla glada, finns alltid folk som inte tycker om en.