You don’t own me

Kan inte sova, det är sent. Inte en själ vaken. Det enda jag kan höra är samma sköna låt på repeat och knapptrycken från mitt mekaniska tangentbord. Det var ändå ett tag sen sist. Jag mår bra, men kan inte sluta tänka på vissa saker. Tiden bara går och jag har ingen aning om vad framtiden har att säga eller erbjuda. Ibland kan jag ligga i timmar, bara fundera och reflektera kring så himla mycket. Nu har man ändå börjat någonstans, man har det bra. Inkomst som man jobbar för, någon att ge sin kärlek till. Vänner, saknade vänner.

Ibland vill man för mycket, att försöka vara felfri på så många punkter som möjligt. Det går inte alltid. Jag vill vara den goda vännen men vad gör man när vissa väljer att må bra för stunden och skiter i konsekvenserna. Har alltid tagit allt och sagt att det är lugnt, men tänker inte stå och ta emot något jag inte tycker om. Känner mest hejdå, ha det gott. Om en veckas relation med någon är mer värd än år av vänskap så fine. Värsta jag vet är att glida isär, när man själv står på samma position och den andra drar sig till skit. Saker man bara ser igenom lång väg bort.
Tror att man ”at the end of the day” har väldigt få vänner som faktiskt är äkta. Tror jag faktiskt bara kan lista ut en. Nu tänker säkert bekanta som läser ”men vad säger han”. Det är faktiskt sant, vad säger jag egentligen? Men jag tror faktiskt det är så. Och jag skulle kunna säga det om mig själv. Jag kan inte vara felfri jag heller, i stort sett ingen kan.
Hur ska ens vänner räcka till när man egentligen själv inte räcker till allt? Dags att vakna upp och se på saken, vi måste vara realistiska. Och sluta tro på mirakel jämt. Man måste vara sig själv och vara rädd om sig själv innan man överlämnat allt man egentligen har till någon annan. Detta låter så tragiskt men sant faktiskt. Ta aldrig saker för givet och var noga med vilka du vill öppna och dela ryggan med alla värdesaker i.

03.32

Pz.

– E.S

Little talks

Ibland kunde jag bara sitta och känna att jag aldrig kom någonstans, att det inte såg ut som det skulle hända något som skulle få min vardag att lysa upp så där ordentligt.

Nytändning, vart fanns den tänkte jag. Tillfälligheter, små moment och initiativ som egentligen sätter en på banan. Ibland brukar tanken slå mig ”tänk om jag inte tog klivet fram till henne och pratade vid just det tillfället” ”tänk om jag hela tiden tänkte att jag inte dög” ”tänk om jag inte hade tagit initiativet att göra det där lilla extra för att få mitt jobb”.
Jag kunde lika gärna suttit hemma, låtit henne gå eller tänkt ”Äsch, kommer inte få jobbet ändå. Varför söka?”

Minns när jag hade universums sämsta självförtroende, jag såg mig själv som ingenting.
Jag kände att jag inte förtjänade ett visst jobb. Saker var fel på mig, kände mig inte snygg för fem öre. Kände mig inte speciellt omtyckt, backade från att träffa tjejer för att jag hela tiden hade tankarna i bakhuvudet av att jag inte dög.
Jag kände mig inte som någon, alls. Och jag vågade inte direkt skaffa mig något självförtroende, blev ständigt påmind. ”Du måste skaffa dig självförtroende” ”Du måste känna att du är tillräcklig.” För man måste börja skaffa sig självförtroende, för att kunna ta sig i kragen och göra det där speciella som ger en nya möjligheter och chanser.
Nu snackar jag inte om hur man ställer sig och nämner hur snygg och bäst man är, eller hur rik och mäktig man är. Utan självförtroendet där man intalar sig att man ändå är något och att man faktiskt kan. Man ska ha självförtroende fast på rätt sätt. Man ska vara medveten om att man har det men samtidigt inte låta det glänsa och göra sig hörd på fel sätt.

Jag mår ändå för bra. Jag har verkligen funnit mig själv, den där jag ska vara. Det rätta självförtroendet, ett lugn utan oro. Jag vet inte exakt vad jag vill få sagt just nu men det jag vet är att jag ändå brukar nå ut genom att skriva här. Och jag vet att folk brukar relatera till det jag brukar få skrivet. Och jag vet att alla kan och förtjänar att må bra. Alla har sina problem att handskas med, men jag känner själv att risker måste man våga ta. Våga göra det där som får en att vela, för att riktigt ta reda på om det är rätt eller inte. Ta reda på om personen du haft ett öga på är den där. Gå fram, snacka. Visa att du är människa, ta vara på chanserna du får. Kämpa lite extra och ha tålamodet i skick.
Försöker inte sitta och låta som någon livscoach här och verka klyschig. Utan jag känner själv att man bara måste våga mer och sluta underskatta sig själv och sin förmåga att lyckas. Alla kan lyckas, alla kan verkligen nå det där man vill nå. Man måste bara ge sig in på det ordentligt och på rätt sätt. Bara fortsätta köra och se vägen framåt, ibland kan vägen vara tuff. Men det gäller att samtidigt göra det lätt för sig i de allra tuffaste situationerna, skaffa sig den rätta mentaliteten att man verkligen kan och att man ska lyckas.

– E.S