Wicked games

Det är lite lustigt hur mycket vi idag är redo att åstadkomma att passa in. Hur vissa gör allt, ger allt för att kunna vara något i andras ögon. Varför ens? För vad? Likes? Passa in? Tycker vi bara gör helt fel egentligen.
Varför känna att man ska behöva göra en vissa saker eller undgå vissa saker bara för att det inte ses som ”okej” i andras ögon?
Jag vet inte alltså, men ibland tycker jag bara vi människor målat upp någon slags bild över hur samhället ska se ut. Hur vi själva ska se ut, hur vi ska bete oss, hur vi ska reagera. Helt enkelt hur och vilka vi ska vara? Känner du något, säg det!

Klart man ska ha all rätt att uttrycka sig, sen om någon inte gillar det eller inte. Vem bryr sig? Varför ska man vara så rädd och tänka så mycket på vad andra ska tycka om allt? Du håller inte med och gillar inte hur jag uttryckt mig, fine. Sorry! Men det är så jag tycker liksom.
Tycker fler bör ha mentaliteten att känna att man kan ha åsikter som kan sticka ut lite, men självklart till en viss gräns!
Ofta kan det ske att man har en åsikt som sticker ut och mycket väl kan vara sann, samtidigt som många instämmer fast oftast inte visar det eller vill säga det. Varför? För att det inte är värt chansen att möjligtvis bli illa omtyckt. Börjar dock en person tycka om det, sedan ännu en till så är det helt plötsligt okej.
Vi är rädda, för rädda om vad andra ska tycka för att ens våga stå för något och yttra oss! En svaghet många bär. Sedan finns det omvända hållet som är emot och det är dom som gör sig hörda och syns mer.

Fler behöver som sagt stärka mentaliteten och sin egna vilja lite. Vi har påverkats för mycket av varandra och från ingenstans har vi själva utan att vi är medvetna om det bildat oskrivna regler om hur allt ska vara. Vad vi får skriva och inte, hur bilder ska publiceras på Instagram. Vad man ska skriva på Twitter/Facebook och inte.

Twitter är en privat mikroblogg, sist jag checkade så fungerar blogg som en dagbok. Man skriver det man känner. Man uttrycker sig oftast för stunden och det som faller en i tanken för stunden. Vill man inte se det så behöver man inte. Går man till personangrepp mot en enskild individ, är taskig och skriver direkt till människan så förstår jag givetvis en slags ilska och det är något som aldrig är okej.
Men vill man få sitt sagt om något man känner i allmänhet, bara få uttrycka sig om det man bara känner för. Skriv, skriv och skriv! Vill du ta massa bilder och lägga upp på Instagram utan att känna att du lägger upp för mycket så gör det?
Vi har blivit sjuka av oss själva. Det som är okej är inte längre okej? Och det som egentligen är mentalt efterblivet är liksom det rätta?
Det är så lätt att följa strömmen och vara tyst istället för att bara stå stilla och få sitt sagt.

Jag är inte alltid den bästa människan, jag kan uttrycka mig fel. Men jag kan samtidigt uttrycka mig rätt. Jag gör helst båda än att sitta med en igentejpad mun.

Det bästa är egentligen musiken.

Make me feel better

Det är sällan, då menar jag väldigt sällan då jag använder denna blogg och skriver ut mina lyckliga tankar då jag ofta liksom uttrycker dom för mina nära.
Började använda bloggen som någon slags terapi för 2 år sedan när jag blev inlagd på sjukhuset. Och när jag är inaktiv betyder det att jag inte har ledsna tankar att dela med mig av.
Men jag måste faktiskt säga att allt som händer just nu är helt fantastiskt.
Vänner i min omgivning är bäst, har fått jobb och sedan finns det där lilla extra som gör vardagen en aning bättre.
Det där extra som ger mig sån ordentlig nytändning 24 timmar om dygnet verkligen. Det extra som får mig att le när jag inte ens behöver le. Det extra som bara behövs för att ens hjärna, hjärta och själ ska må bra. Det extra som alla förtjänar att ha. Vill att det där lilla extra är kvar lite längre och lite extra!

Jag mår bra, saker är bra och jag är så glad att läget ligger till så som det gör och även att det förblir så längre fram.
För med tänket att hela tiden veta att bättre tider kommer och samtidigt kämpa för det så ska det synas till slut.
Jag vägrar att låta saker bara gå sin väg utan att jag hänger med. Man kan må skit, man kan vara nere. Verkligen djupt nere, speciellt med tanke på vilken mörk vinter det varit. Men fan, man har en uppgift. Häng efter tåget som är på väg framåt och glöm inte den lilla tändningen som faktiskt finns. För det finns i oss alla, bara kämpa.

– E.S

Helvete så bra. ↓

We are one

Jag vill ut och upptäcka, resa och bara le!
Finns mycket som går min väg på de flesta sätt just nu. Känns som man väntar sig bättre dagar nu när våren sakta kliver fram. Har inga saker att klaga på alls, bara att jag kanske är trött på samma folk. Och en nytändning på något sätt hade suttit skönt.
Det känns som att jag slitit mig fram till bättre dagar, ska imorgon kliva in på en ny arbetsplats och bemöta folk på ett helt annat sätt där. Det kommer vara sjukt spännande och nervöst! Älskar utmaningar så detta är bara en av flera.
Mycket har hänt på en hyfsat kort tid ändå. Jag har verkligen kämpat för mig själv, för att min vardag ska se ut så som jag vill att den ska se ut. Och lite stolt är jag över mig själv, att jag ändå höll fast vid min plan och lyckades utföra den!
Nu när allt ser ut som det gör så är en fet resa och semester något som skulle sitta så otroligt skönt. Skulle vara så välbehövligt för psyket liksom, att få ladda om batterierna. Finns inget som oroar mig längre, ingen tjej som bollar med mina känslor. Ingen som får mig att må dåligt, saker är bra! Och det vore ju väldigt skönt om saker höll sig på samma spår så länge som möjligt. Dags att tagga till inför en fartfylld vår, tiden bara flyger!

– E.S

 Detta

maxresdefault
10960009_10204976710930794_3880740604772326146_o