Resolution

Ibland blir jag rädd, rädd av tanken att bara vara helt själv.
Ibland vill jag vara helt själv, ibland behöver jag bara någon.
Ibland behöver jag dig och ibland behöver jag dig inte alls.
Ibland kommer du, ibland går du.
Jag är van. Att ha allt, sedan inget, sedan allt, sedan inget igen.
Du kan komma. Du kan gå, hur mycket du vill.
För du vet att oavsett hur mycket jag på utsidan visar att jag inte vill så skriker det inom mig hur jävla mycket jag behöver dig.
Nu, idag, imorgon, nästa vecka om ett år. Alltid.

– E.S

Ocean

Vet inte riktigt.. Ibland vill man någons bästa alldeles för mycket på något sätt, så man nästan slutar tänka på sig själv och allt annat. Nästan så mycket så att när något litet händer så tar man åt sig, man tänker på småsaker som inte den andre gör. Man kan överreagera enligt andra men i ens egna bubbla har man hela situationen uppritad som bara man själv kan förstå.
Det är farligt att bli så överbeskyddande av någon så att man börjar stöta bort andra. När man sedan har gått isär så står man där och man har lurat sig själv lite grann. Vänskap är inte alltid perfekt, ibland har man bara inte sin favoritdag, ibland kan inte alla pusselbitar bara falla på plats.

Jag är en överbeskyddande person. Jag vill alla mina vänner väl, verkligen. Jag hugger kniven framifrån och låter mina vänner veta om det är något jag är missnöjd med. Jag gör det för att jag älskar dom, för att jag inte kan låta något som inte är rätt för mig bara låtas gå. Man ska kunna stå upp för sig själv, kunna ta andras åsikter om något är fel likaså låta han/hon få veta när något inte är som det ska. Det ska inte finnas något att dölja, ärlighet uppskattas och värderas.
Att gå bakom ryggen och få någon att må bra för stunden av en lögn håller aldrig. Att låta personen veta när man är missnöjd underlättar allt, att vara rak och ärlig och komma fram till en lösning till att fixa det man är missnöjd med.
Vänner är det bästa, ibland är det personer man verkligen hoppats på och är äkta. Ibland är det personer man hoppats på ska vara den där bästa vännen men egentligen visas vara den man bara kan se igenom.
Livet kommer alltid se ut på detta viset. Lev nu, ta vara på det du har och låt ingen förstöra dig, det du har och värderar.

– E.S

Safe And Sound

Ibland finns det tankar som slår mig, vissa människor kan man verkligen inte klicka med på någon punkt känns det som. Vad jag känner är det oftast ena personen som bara inte kan vilket leder till att den andra försöker för mycket och att det till slut bara blir fel.
Jag kan märka vid en första konversation med en tjej t.ex vart jag har henne och hur långt jag skulle kunna gå med tjejen om jag nu skulle rita upp en bild i huvudet av oss.
Det finns den du direkt har olika åsikter med som du lätt kan göra irriterad genom att bara säga vad du tycker, sen finns det hon som helt håller med rakt igenom med allt du tycker.
Sist men inte minst, tjejen som inte håller med när det gäller allt men gärna lyssnar och respektfullt accepterar det man säger. Jag tror att tjejen som som håller med rakt igenom är den typiska tjejkompisen som du inte kan ha några problem med och är för bra på något sätt. Den första kan man lista ut själv och den sistnämnda är flickvännen.
Jag tror att denna tjejen inte är någon man letar fram, allt handlar om ödet, var, när och hur allt detta kommer fram får ödet bestämma. Antingen så klickar det eller så gör det inte det.

Jag känner bara att jag har kommit i en viss ålder där jag inte orkar ha någon sviktande eller kortvarig relation med någon.
Tänker jag mig och henne så tänker jag mig, henne och år framåt. Inte så att jag har något mål att nå så långt för att bevisa för mig själv att jag kan för det är ett misstag. Utan målet är egentligen känna en så stark kärlek så jag bara vet att det kan hålla hur länge som helst.

Jag har verkligen mött alla dessa typer jag beskrivit, inte några jag har dejtat eller så utan alla möjliga ställen krogen, fester et.c.
De öppna, dom som det är en hel tegelmur i framför och dom som har hinder framför sig för att sedan kunna nå fram till. Jag vet inte, men detta tycker jag kan vara så intressant och samtidigt väldigt oklart att kunna beskriva fullt ut.
Att man med vissa bara inte kan bilda någon bra relation med, att man vid en första diskussion slutar upp i hopplöshet om andra personen. Det liksom vill sig inte. Sedan finns det ju mind games, men det är en helt annan story.

Tjejer gillar att bli jagade, inte direkt så svårt att lista ut. Men just det där med mind games. Jag tycker det kan vara det mest onödigaste som finns, varför inte bara låta allt gå som det går och inte sitta där och försöka lista ut vad hon tänker för att sedan komma på ett sätt att reagera i nästa situation. Allt det där trappas upp till värre grejer, sakta utan att man tänker på det vilket leder till ren skit!

Kärlek, enligt mig ska ske naturligt med hinder som man tillsammans ska möta och ta sig igenom. Mind games är en tävling mot varandra som båda inte vinner något på och ett spel där någon inte ens hinner möta målsnöret.

– E.S

Yes

Besvikelse, att vara besviken och inte sur även fast man har rätt till att vara det kan var sjukt jobbigt.
Känna sig sårad och sviken. Den skärande känslan djupt inne i bröstet, i själen. Det gör så ont. Men jag sa en gång, att jag aldrig mer skall låta någon få ner mig på knäna och må dåligt igen. Att ligga där sömnlös varje natt, ligga orolig och bry sig för mycket om personen, utan att någon ens är medveten om det.
Det ska inte hända igen och det kommer det inte, för detta är över helt enkelt. Punkten i slutet av meningen, finns inget som kan sägas eller göras som kan ändra något längre. Det är slut på detta, på oss, på tankarna, tanken av dig, tanken av oss, allt.

E.S