Love, love and love?

Att finna den rätta. Att finna människan man ska älska, en kärlek så stark så den övervinner allt annat. Ibland undrar jag om den finns, vet inte varför jag ständigt skriver om detta. Antagligen för att det är det som gör mig sömnlös och trött.

Har aldrig varit lyckligt kär, någonsin. Har aldrig upplevt det ni kallar äkta kärlek och har aldrig fått uppleva det där lilla extra.
Ibland brukar jag undra vad folk tror om en, det tror jag alla tänker. Vem man är i andras ögon, förmodligen en person som man långt ifrån kan vara. Det brukar oftast vara så.

Jag förstår mig heller aldrig på tjejer. Jag gick från att vara en kaxig, provocerande och omogen kille i högstadiet där jag mestadels behandlade tjejer som skit, till att i slutet av min högstadietid bli kär i en tjej som helt plötsligt fick mig att inse vad som innebar med kärlek och att känslor inte är något man ska leka med.
Det var första gången jag verkligen insåg innebörden med kärlek och jag gick från att vara den tuffa och kaxiga killen på utsidan till att börja respektera och inse vad kärlek verkligen är. När jag själv blev sårad av att inte vara tillräckligt fattade jag verkligen vad fan jag hade gjort under min högstadieperiod mot tjejer. Lekt, drivit och varit en typisk omogen tonårskille som inte visste något bättre.
Jag tror att jag behövde bli sårad för att inse vad kärlek och känslor verkligen var. Att jag hade gjort likadant mot flera stycken förstod jag inte, gå till en ny tjej varannan månad ansågs ju vara normalt och respekt när man var så liten hos oss killar medan alla tjejer levde med sina riktiga känslor.

Jag blev en helt annan person när jag gick ur nian, hela min vårtermin nian kastades bort åt att jag blev kär i en tjej som inte ville samma sak tillbaka. Jag kommer ihåg att jag var helt krossad och förbannat svag. Vilket jag idag inte förstår varför, lätt att säga idag så klart. Men jag tror verkligen att jag behövde det, att ta vara på det man har och inte ta allt för givet hela tiden, hamna med båda fötterna på jorden helt enkelt.

Jag började gymnasiet som en helt ny människa i stort sätt, dock mycket kvar att uppleva och lära givetvis men jag kände att jag inte kunde må så dåligt över en tjej som jag gjorde då, så vad kunde egentligen vara värre? Inte mycket, bara att det ständigt har upprepades. Alltid bli sårad och olyckligt kär. Jag gick från den omogna killen till att behandla tjejer som dom ska bli behandlade. Kärlek, respekt och ärlighet. Vilket jag själv har bevisat för mig själv att det verkligen är det bästa för att slippa problem.
Visst, du slipper problemen men ibland undrar man om man behandlar en tjej för ”bra” eller att man bara inte har träffat tjejen som faktiskt faller för ärligheten och allt man bara vill ge.

Det jag menar med att jag inte förstår mig på tjejer, ni vill ha en kille som är allt det där. Men blir rädda och flyr när man faktiskt kan vara den personen som kan ge allt som ni anser är drömmen hos en kille. Jag är den jag är, jag spelar inga spel och om det inte räcker så finns det inte mycket mer att göra än att känna att man verkligen har gett allt.  Jag vet personer i dag som är exakt som den omogna högstadiekillen jag var för 4-5 år sedan. Jag är så jävla över det där.


Det enda jag egentligen behöver göra är att andas och le, allt bra kommer.

Trust

Är tillit en lögn? Är det verkligen att en person vill att man ska lita på en eller handlar allt om att personen tänker på sig själv och är nyfiken?

Tillit är viktigt, ha förtroende för en människa är viktigt. Känna att man kan lita på någon gör mycket, men man ska aldrig tro sig lita på en människa för mycket. Det finns vissa saker man verkligen inte behöver säga, för man vet aldrig. En dag kan du bara stå där och personen har vänt ryggen med säcken på ryggen med allt du har delat. Tillit kan vara en lögn, en lögn där ingen kan lita på någon. Lita på dig själv, allt måste inte ut.
Alla människor har gått igenom svek, antingen blivit sviken eller gjort misstaget att svika själv. Gjort saker du ångrar, gjort saker som förändrat synen på dig själv, gjort saker som förlorat livsviktig vänskap. Jag har gjort sjukt många misstag och dom kommer komma för ingen kan gå runt felfri livet ut.
Misstag, stora som små. De kommer alltid finnas med dig livet ut. Man ska ta lärdom av sina misstag och inte upprepa dom, samtidigt ta lärdom av andras. Det är då du är smart.

På tal om misstag, otrohet. Varför?

Jag förstår inte hur en människa kan vara otrogen, personen du varit otrogen mot har valt att ge sitt hjärta, hela sin kärlek! Du säger säkert att du gjort samma, men har du verkligen det?
Otrohet är något bland det värsta, att såra sin kärlek på ett sånt sätt. Att ens ha samvetet. Det finns inte ett skit personen du varit otrogen med kan ge dig så som människan som verkligen älskar dig gör, personen som gett dig allt. Förmodligen offrat mycket, bara för att få vara med dig.
Det finns inga andra chanser när det gäller otrohet, det finns inga ursäkter. Det spelar ingen roll hur full man än skulle kunna vara. Någonstans djupt där inne i sinnet och själen finns det något som säger nej. Nej när man är kär och ja när det inte finns kärlek kvar. Där har vi misstaget. Gör något åt din tro, egna tillit om kärlek, ingen förtjänar att bli sårad på ett sånt sätt.

”Trust is a lie, nobody knows anyone”

– Emir Sehalic

                                           ↓