Another love.

Allt du säger är en lögn, du är kär i tanken av oss. Bilden av den äkta kärleken är jag och du. Du lever i tanken av oss och lever i den sanna verkligheten med påtvingad kärlek, du matar in tillfällig kärlek för att du är osäker.
Du är rädd, rädd för att tanken inte kan bli verklighet, för i tankarna är det helt perfekt. Bara vi två mot världen.
Men det är lugnt, låt tankarna leva. Jag är slut, slut på hopp, slut på kärlek och slut på dig.

Slutväntat.

Summer.

Är det något jag saknar så är det den underbara sommaren, vakna på morgonen av att solens sken tränger sig emellan rullgardinerna.
Man stiger upp, sitter ute på altanen i shorts, äter frukost och lutar sig tillbaka.
Dagarna spenderas antingen på basketplanen tills solen går ner och mörkret täcker planen, lyktorna tänds, lyser upp hela planen och man bara nötar och nötar eller bara spenderar sommarkvällen på någon stilla brygga med en god vän, köpa sin dricka och sätta sig där natten lång utan några worries.

Sommaren för mig, är en tid då jag oftast finner mig själv. Jag lär känna mig mer och vilka som verkligen står mig nära. Allt med sommaren är helt underbart.

Vänner är den bästa gåvan! 

It ain’t what they call you, it’s what you answer to.

Alla har säkert känt tvivel, tvivel på en själv eller kanske tvivlat på andra?

Vi har alla säkert någon gång hört att man inte kommer lyckas eller att man inte har en chans när det gäller att uppnå något eller klara av något. Tvivel på att man inte kommer bli bättre på något, tvivel på att du inte kommer bli den du drömmer om att vara. Tvivel på att inte kunna få en tjejs uppmärksamhet till exempel.

Många kan tysta tvivlarna och många kan tysta dom på fel sätt. Det jag menar är att människor som tystar sina tvivlare på rätt sätt är dom som fortsätter på samma spår oavsett hur mycket bättre man blir, oavsett hur mycket man lyckas individuellt.
Du börjar inte se sig själv som någon större människa, högre uppsatt eller är en person som bara kan börja se ner på andra bara för att det äntligen har gått din väg. Dom som vet inom sig att jag nu är bättre och visar det genom att prestera på det man har tränat på i tusentals timmar mot sina tvivlare, dessa människor har lyckats tysta sina tvivlarna på rätt sätt! Sedan finns det dom som fått i sig sin luft och lyckats tysta tvivlarna och börjar snacka istället för att visa det.
De vet att de är bättre och börjar ta åt sig för mycket av rampljuset i förväg vilket kan vara raka vägen ner i fällan.

Skillnaden mellan att prata och inte prata är att de som inte snackar har noll krav på sig från någon annan än sig själv, dom tävlar på att bli bättre än sig själva varenda dag vilket resulterar till succé. Dessa människor som lyckats och andas in all luft och bara snackar har även dom lyckats att utveckla en talang, men detta räcker inte i längden. Dessa personer kommer bli nedbrutna till botten. Hårt arbete slår talang när talang misslyckas med att jobba hårt!

Jag säger detta för jag vet att alla människor där ute har en talang när det gäller vad som helst! Det behöver inte gälla en sport eller att bli känd. Det kan vara vilken dröm som helst som du verkligen vill uppnå, hitta kärleken, få ett bra betyg eller bara något så litet som att kunna komma i tid till skolan!

Jag vet att vi alla kan uppnå mål i livet, ibland kanske det inte går sin väg med en viss otur men så länge DU vet att du har gjort allt ditt bästa där ute, att det verkligen syns att du har kämpat och utvecklats som människa på flera sätt så ska du känna stoltheten att du verkligen gick från noll till något du inte trodde att du skulle vara. Du kan mer än du tror, vi alla kan mer än vad vi tror. Tveka aldrig på dig själv och vill du tysta tvivlarna, gör det i det tysta. Tysta dom genom att själv vara tyst och låt ditt hårda arbete visa vem du har lyckats att bli, kille som tjej, vi är båda lika värda och har all rätt att bevisa våra tvivlare!

– E.S


High Hopes

När man har förhoppningarna, över något alldeles perfekt. Man har verkligen skissat upp bilden i huvudet hur allt ska se ut och man bara tror att det ska vara så. Men när det inte går som man tror, vad gör man? Bilden rivs isär, bit för bit och man står där med en avriven bit, tittar på den och undrar ”hur kunde det här ske?”

Jag grät över dig och jag ler när jag tänker på dig nu. Underbara människa, varför gör du det så svårt för dig? Jag vill ha dig i mina armar. Varje dag om jag så skulle kunna, men du är inte i mina. Jag har stora förhoppningar som tar mig tillbaka där vi en gång började. Förhoppningar, hur kan dom göra så ont?
Jo min vän, dom är falska.

– E.S

She’s comin’

Det var ett tag sedan jag skrev något. Det går verkligen upp och ner med hur man mår, senaste tiden har jag verkligen släppt allt som får mig att tänka negativt. Men det kommer och går som sagt.

Skriva av mig är något bland det skönaste jag vet, ingen som kan lägga sig. Det är bara jag och mina tankar, bara skriva utan att behöva höra andras åsikter helt enkelt.

Jag brukar skriva mycket om kärlek. Oftast är det kärleken som gör en nedstämd, speciellt när det inte riktigt går sin väg. När man ser vänner som är så lyckliga med de dom har så blir man så jävla glad att se att det verkligen finns hopp, att kärlek inte alltid är skit.
Det är svårt att inte haka upp sig på att kärleken aldrig kommer till en och att det är lättare att deppa ihop under vintertid under en filt än att tänka positivt. Vissa dagar känner man bara att allt är hopplöst! Men när man försöker se helheten och blicka uppåt så vet man att det finns en tid då jag får skina med henne. Det gäller bara att ha tålamodet, man tänker hela tiden ”hur länge ska jag behöva vänta?”  ”vad fan gör jag för fel?”.

Jag väntar på henne, hon kommer att komma till mig och jag till henne. Jag vet det, men när?  När ska jag få resa med min tjej? När ska vi spendera helger tillsammans, bara vi två utan något annat i besvär.
Alla dessa underbara tankar som får en att känna sig älskad och samtidigt må bra över att få ge kärlek, att veta att hon mår bra av kärleken jag ger till henne. Veta att hon uppskattar allt jag kan ge till hennes liv. Det är en känsla som jag inte har fått uppleva än, men den ska komma, ska den inte?

– Emir Sehalic