Drömmar!

När jag verkligen vill något och det bara inte går. Jag är den människan som hatar att ge upp, jag tävlar mot mig själv hela tiden när det gäller allt. Jag vill vinna, jag vill lyckas.
De senaste 3 åren har så mycket hindrat mig från att göra det jag älskar fullt ut.
Jag fick ge upp hockeyn helt, fick aldrig komma tillbaka efter min propp och uppleva hur det är att spela en match igen, ibland saknar jag den känslan men samtidigt så känner jag att det var dags för ett slut.
Basket är allt jag drömmer om, alla dagar. Jag kollar på klipp hela tiden, tar ut det på planen och försöker imitera och ta efter, gå ut och bara drömma om att en dag stå där med alla andra.
Det känns bara omöjligt, helt och hållet. Hur skulle jag, en kille från Karlstad kunna spela i NBA där bara två svenskar spelar? Chansen är verkligen minimal och jag hatar att tänka så, men jag slutar aldrig drömma.
Jag bröt verkligen ihop efter en träning under veckan, jag kom hem med såna otroliga smärtor att det bara brast för mig. Jag var så trött på att hela tiden bli hindrad från att kunna spela det jag älskar mest av allt. Ni vet när kärleken tas ifrån en och hindrar en från att älska det fullt ut? Det kan vara sport, familj, vänner eller tjejen. Något man verkligen älskar och brinner för, när det tas bort från en eller något hindrar en från att kunna njuta och må bra av det fullt ut så mår man inte bra, det är inte okej någonstans.
Jag vill bara känna mig smärtfri, helt och hållet. Jag måste börja kämpa, kämpa så jävla hårt.

Jag önskar att jag gick i High School i USA under hela gymnasiet istället och få börja i ett lag där, fatta vilka fetare chanser man skulle få och hur otroligt mycket mer dom skulle satsa på en och lägga ner tid på en för att utvecklas och bli bra, men det är som det är! Får fortsätta vara drömmaren från Karlstad som hoppas på att få spela på en professionell nivå någon dag.

– E.S

Motivation

Denna låt, underbar är ordet!

Söndagsångest

Borde plugga, borde göra något bra känner jag. Jag orkar verkligen inte, borde ta tag i vissa saker men jag orkar inte? Jag måste ställa mig på båda benen stark och rakryggad men jag orkar inte. Känns som jag balanserar på en lina och faller ner hela tiden. Jag mår inte dåligt, bara trött och seg och känner att det mesta just nu är fruktansvärt segt. Antar att det är söndagsångesten.

Hur underbart vore det ändå inte med sommar? Jag är verkligen den personen som inte har någon slags fet kärlek för vintern. Jag firar inte jul, skidor slutade jag åka vid 15 års åldern och hockeyn är död för mig efter jag slutade tidigt i höstas.

Jag vill ha den där varma sommardagen med basketbollen i handen, klädd i shorts utan något linne på överkroppen. Bara spela och svettas i timmar antingen själv eller med några polare. Ärligt det finns ingen skönare känsla, bara lira i timmar med ekande musik ur högtalarna samtidigt som den stekheta solen bara ligger på.
Sommarkvällar, sitta vid en bryggan och bara snacka skit och om livet med polarna, skratta och må gott! Ta promenad med den där tjejen som man brukar prata om allt med, vart är hon? Borta.
Nu sitter jag här, lyssnar på min lugna musiklista och fryser lite lätt om fingertopparna medan jag skriver.
Jag vill bara att det ska bli måndag och att man kan få träffa alla så man får skratta och ha det lite skönt, för söndagar i väntan på skolan är det värsta och tråkigaste jag vet.

– E.S

Två riktiga godingar

Musiklistan –

Historian som alltid finns där

När man lämnar den icke färdigskrivna historian på hyllan, plockar fram den år senare och inser att man har nya krafter att skriva och fortsätta där man lämnade utan att ta upp det som var. Börja om helt.. Början på det nya kapitlet. Det då påbörjade kapitlet som båda smet ifrån och helst ville undvika, kapitlet som gav en andra alternativ.
Stanna där man var eller gå vidare och skriva sin historia med någon annan? När är det man ska sluta mörka sanningen och inse vad som är verkligheten, när ska man gå hand i hand och kämpa mot sanningen tillsammans? När man vet vad som är rätt men är rädd över vad som kan gå fel. Då är alltid den lättaste utvägen att fly från sanningen och luta sig till något som ger en tillfällig glädje, men är det verkligen värt det?

Let’s rewrite the story!

– E.S