Från botten till toppen.

Det är sjukt när jag tänker efter hur mina föräldrar kom till Sverige för drygt 19 år sedan med tomma fickor, varken mat eller pengar. En mor som skurade golv och torkade upp spyor på toaletter på restaurang munken för drygt 20 kronor i timmen, allt för att försörja min bror som då var ett barn. Att lyckas jobba sig upp från botten till toppen, att mina båda föräldrar nu har två otroliga jobb och precis har byggt ett helt nytt hus som är byggt med kärlek. Jag är så sjukt imponerad, ibland sitter vi alla i soffan och pratar, mina föräldrar berättar hur de kämpade igenom ett krig och när de bokstavligt talat var fattiga. Med rätt ubildning och tålamod klarade de den tuffa resan.

Ge aldrig upp för det finns miljontals möjligheter i livet, skiter sig något så ska man ta vara på det och göra något helt grymt av det i stället! Sjukt när man hör 13 åringar gnälla över sitt liv när det knappt har börjat, sjukt att jag ens själv gör det ibland när jag har två föräldrar där deras bästa år i livet försvann pga ett krig. De säger att familjen är det bästa och att det lyckades för mig och min brors skull. De ville att vi skulle ha det bra.

Så tänk gärna en extra gång när något går fel, ska man verkligen göra det värre och sänka sig av det? Det finns stunder det kan vara svårt, men man måste ha tålamodet att orka i motgångar.

Jag älskar min fantastiska familj, kan inte förstå att allt som hände dem just hände när jag ser hur vi lever nu, som att det aldrig har skett. Jag är sjukt imponerad och fascinerad över hur mina föräldrar har lyckats så bra.

Kärlek&Respekt <3!

– Emir Sehalic

Det sjuka spelet.

Brukar fundera och det sker ofta, spelet mellan tjejer och killar. Det är så sjukt svårt, tjejer säger att vi killar är störda. Jag lovar att om det inte vore för er tjejer så skulle inte vi killar vara som vi är. Tjejer har ofta setts som de som är de oskyldiga och alltid kommer undan. ”Behandla din tjej på samma sätt som du vill att din dotter ska bli behandlad” But wait..? När det finns så sjukt många killar som verkligen är den personen och verkligen vill allt väl och redo för att offra allt, varför backar ni? Det är en fråga jag ställer mig sjukt ofta. De flesta tjejer faller just för den där idioten, inte alla men väldigt många. Då förstår man verkligen inte varför ni säger som ni säger, all respekt för tjejer/kvinnor för övrigt.

Det värsta jag vet är rykten, lyssna aldrig på dem, man ska alltid lyssna på vad killen/tjejen har att säga (beroende på vilket av könen man är tillsammans med). Det är det som avgör om man  är en idiot eller inte, om man kan hantera sanningen på bästa sätt.

Och en till del i spelet mellan tjejer och killar, iallafall av egna upplevelser är när man ska försöka läsa tjejen, när man inte vet om hon spelar svårfångad eller verkligen inte är intresserad. Jag måste säga att tjejer är sjuka på det där. Verkligen ett spel som är det svåraste, either you lose or you win. Det är det mentala som regerar mellan tjejer och killar. vem som lyckas hålla det bäst. Det är sjukt när man tänker efter, varför ska man ens köra det spelet? Det är väl förmodligen därför det kallas kärlek. Hoppas själv en dag att jag lyckas finna henne.

Jag kan hålla med om att vi killar kan vara störda, men vad fan.. Vi är alla mänskliga, vi gör alla misstag. Misstag som man ska lära sig av! Så man behöver egentligen inte göra så stor sak av det hela, men ibland kommer dessa tankar bara upp..

 

Why make it so tough when we can make it easy?

– Emir Sehalic

Let’s take a big break!

Sitter och pluggar inför mitt sista prov för detta läsår, ska fan klara det här provet och ta sommarlov imorgon! Jag är så sjukt taggad inför sommaren. INGEN! får förstöra den här gången, ska njuta som aldrig förr.

Nu ska jag slänga i mig lite käk och sen vila mina tankar i sängen. Peace!

Frihet!

Mina otroligt störda tankar!

Så sjukt trött. Känner att jag bara inte orkar ibland, ibland så vill jag bara försvinna, känner mig så sjukt isolerad för det mesta. Känns som folk ser mig som något helt annat, något jag verkligen inte är. Jag vet, jag ska inte bry mig om vad folk tycker och tror om mig, men ibland så känns det som att alla tycker likadant. Träffa mig gärna och döm mig efter det, sedan kan han/hon gärna säga vad den vill. Jag är en jävligt soft person. Gillar att prata om allt, hjälpa folk och alltid finnas där i nöd. Jag går oftast omkring med ett leende på läpparna och försöker sprida så mycket glädje jag bara kan, sjukt skämtsam men är seriös när det behövs. Jag har och kommer alltid behandla folk som de behandlar mig. Det viktigaste är att alltid visa respekt.

Jag är trött på människor som ska ranka folk efter status, utseende etc etc. Jag är trött på att hela tiden tänka ”duger jag?”. Jag ligger här i sängen just nu, som jag har gjort ett bra tag, bara stirrat upp i taket och bara tänkt på allt möjligt, lyssnat på musik och har haft allmänt tråkigt. Ibland får jag damp och önskar att jag kunde ändra mänskligheten just så jag vill att den skall vara. Jag är så trött på människor som tror att de är något, så trött på människor som vill ha uppmärksamhet.

Jag är så trött på att aldrig någonsin hitta min kärlek. ”Vänta! Den kommer när du minst anar”. Det har jag ju aldrig hört förut? När den väl kommer så blir jag bara sårad och tar mig månader att komma över det, kärlek är den mest luriga leken. Dagen då jag finner kärleken så ska jag behandla henne bättre än det mest värdefulla man kan ha, man ska se henne som det mest värdefulla, något som är så fint och helt fantastiskt underbart bra, och bara något man verkligen aldrig vill eller får förlora!
Så trött så jag vissa stunder bara vill somna in och vakna upp i en värld där allt är bra. Jag håller så mycket inom mig, saker som ingen skulle kunna tänka sig. Jag ser allt, jag hör allt och jag vet allt.

Det här med min blodpropp har varit deprimerande. Jag är inne på dag 108 och håller på till augusti. Det är så mycket jag måste tänka på, känner mig aldrig frisk. Bara seg och begränsad, vill göra något händelserikt. Jag vill uppleva något helt fantastiskt, snälla..

Jag har världens bästa föräldrar och världens bästa bror. Det är nästan aldrig någon vän som frågar hur man mår, bara om jag själv frågar, fick inte ens ett besök när jag låg på sjukhus och hade fått reda på att jag hade fått en blodpropp som kunde ha tagit mitt liv, skulle kanske folk ha brytt sig då? Nja kanske.. För mycket begärt kan det väl säkert tyckas.. Brukar oftast inte bry mig om sådana småsaker, för det känns onödigt och får mig bara att tänka negativt, men just nu känns det bara så.

Jag hade en. En enda person som hela tiden frågade och brydde sig. Hon var helt fantastisk mot mig och det är någon som jag tyvärr inte brukar umgås med längre,  men som är en så otroligt godhjärtad tjej. En som bryr sig om allt och alla, en tjej som förtjänar all respekt i världen!

Basket har varit min terapi under den här perioden, har verkligen fått mig att må bättre på så många sätt. Det är kul och otroligt avslappnande. Jag släpper loss alla slags känslor med hjälp av det. Jag svävar på molnen när jag spelar. Det är helt underbart!

Jag vet att allt detta verkar så sjukt negativt, men det är så här jag tänker och mår när jag är som mest nere. Måste bara bita ihop, ha tålamod och se framåt, snart är jag förhoppningsvis helt frisk. Då ska jag börja om!

– Emir Sehalic