Jag sitter här och tänker, gick ut på en lång promenad tidigare idag och tänkte på allt. Jag gick i timmar och bara tänkte på allt möjligt, speciellt på vilka som verkligen är mina vänner och dom som egentligen inte är värda att lägga tid på. Jag tror att jag är inne i den perioden då jag vet vilka som kommer vara mina livslånga vänner och vilka som jag trodde skulle vara det. Duger jag inte som jag är så fine, just leave! Skulle aldrig kunna ändra mig själv bara för att passa in.
Finns bara en som aldrig kommer svika mig och som jag uppskattar så sjukt mycket, och det är min bror, vet ärligt talat inte vad jag skulle göra utan honom.

Jag saknar sommaren sjukt mycket, ska försöka njuta så mycket jag bara kan. Jag har haft en jobbig tid men har bearbetat det mesta sakta men säkert, hoppas allt bli bra snart.Livet har mycket att bjuda på!

– Emir Sehalic

.

Jag har alltid behandlat människor som jag själv blir behandlad.
Det värsta jag vet är när någon “vän” bara kan höra av sig vid hjälp av något, tankarna i mitt huvud är liksom,
“tjena, vart har du varit det senaste halvåret?”.
Tanken av att bli utnyttjad är det värsta jag vet.
Äkta vänner ställer upp oavsett vad och vet alltid att en dag så kommer vännen att göra samma sak.
Det finns få sådana.

Hopplös kärlek

Allt gick så fort, nu är du förlorad och inte längre den jag kan kalla ”min”.
Glömmer aldrig första träffen. Jag var dökär som en lite pojke i 3an, kände mig fånig och miljoner tankar bara snurra omkring i huvudet.
Dom där  60 meterna till jag fick se dig öga mot öga. Tankarna var. ”Snart framme, snart där, hon går mot mig, shit vad ska jag säga, vad ska jag göra!?”
Den sista tanken var, ”Käften Emir och var ditt lugna jag” .
Till slut stod jag där öga mot öga med världens goaste och vackraste tjej. Det blev det typiska snacket, ”hur är det?” , ”hur går det i skolan?” osv.
Vi hade en jätte trevlig kväll hemma hos henne.

Mitt ute i den kalla vinterkylan skulle vi gå skilda vägar och säga hejdå.
Vi stod 1 meter ifrån varandra och bara höll i varandras händer med djupa blickar i varandras ögon. Jag ville inte släppa. Det gick inte. Det var exakt som en sån underbar dröm du inte vill vakna upp ifrån.
Hon sa att det kändes som vi hade känt varandra länge även fast vi bara hade träffats en enda gång, och ska jag vara ärlig så var det sant. Jag hade aldrig upplevt något liknande tidigare.

Dröm.
Jag sa hela tiden att jag levde i en dröm när jag var i närheten av henne, en dröm som var sann enligt henne, men jag visste hela tiden att drömmen verkligen var en dröm och den skulle ta slut.
Jag bara hade den känslan. Jag hade den känslan att jag inte förtjänar detta.

Tiden gick. Jag gick runt i veckor och kunde göra ett jävla piss, mitt ben gjorde så ont!!
Jag kunde knappt ta mig upp ur sängen. Jag skrek och jag lyckades trycka ut tårar.
En enda sak fick det inte hindra mig från att göra. Det var att träffa henne. Haltandes på min krycka kunde jag träffa henne
en sista gång.
Jag frågade den där frågan när jag satt i busskuren och höll om henne, ”Vad känner du för mig” och hon likadant.

Jag sa att jag ville lägga ner ordentligt med tid och inte att det skulle stressas på något sätt utan bara få vara trygga med varandra ett tag.
Hon instämde, och jag kunde inte må bättre, men samtidigt kom tankarna i huvudet. Är jag redo för det här? Kommer jag räcka till, kommer jag vara tillräckligt bra, och sist. Är jag kär?
Under en lång tid så kände jag att jag inte ville. Jag hade bara mer ont och kunde inte göra något, men jag tänkte hela tiden att det kommer lösa sig.
Jag fick en blodpropp och allt kändes åt helvete. Jag kunde inte göra något.
Och hon fanns i mina tankar hela tiden..

Efter en månad utan att ses började allt glida isär. Vi båda skickade sms då och då och berätta hur mycket vi tyckte om varandra.
Men det kändes fake, mer som att jag var tvungen och jag var inte längre kär. Jag började tänka på hur jag skulle dra mig ut ur situationen.
Jag ville inte såra henne och tappa henne helt, kändes nästan som hon tänkte likadant.
Till slut kom den tanken, ”hur skulle det kännas om hon hade en annan” ,  mina tankar var:  fan hon är min! vad håller jag på med!? Jag blev galen.
Jag insåg hur mycket jag verkligen gillar den där tjejen. Jag insåg vad jag håller på att förlora. Jag började skriva och skriva. Jag ville träffas.
Inga svar.
Till slut så insåg jag.

Hon sa att hon inte kunde se oss tillsammans, känslorna var inte där. Jag hade smsat kvällen innan och fick svar dagen efter, en strålande vårmorgon med ett gott leende på läpparna.
ett sms skulle förändra dagen på mindre än en millisekund.

Jag var övertygade om att hon träffa en ny. Jag kände det på mig, hon neka gång på gång men jag bara visste det. Jag sa bara ha det bra, tack och adjö. Jag kunde inte göra mer.
Fan vilket misstag jag gjorde att inte träffa henne oftare, men jag kunde inte. Jag låg på sjukhus och var tvungen att återhämta mig länge efter det och hänga med i skolan.
Jag skrev något ibland och fick inget svar.

Sedan fick jag nog. Jag skrev exakt allt jag kände en kväll, dagen därpå fick jag svaret, ”okej, men jag träffar en ny nu.”
käftsmällen kunde inte vara saftigare och hårdare än vad den var.
Jag höll på att falla ihop, varför!? Varför!?!?

Och där gick jag runt som ett fån och låtsades som inget hade hänt medan själen bara smälte.

Jag har vaknat upp ur drömmen. Drömmen som du sa var sann. 

Kom alltid ihåg att det är utav en anledning en person vill träffa dig. Du är perfekt enligt honom/henne. Ta vara på chansen när du väl har den. 

– Emir Sehalic



Jag skriver detta bara för att få ut mina tankar, rensa mitt huvud från all skit helt enkelt. Det är så jag funkar, alla är vi olika. Det är det jag har blogg för.
Eventuella stavfel och grammatikfel läsaren leva med, orkar inte läsa igenom skiten.

Då var lovet slut. Det har varit ett jävligt drygt lov för min del, inte gjort speciellt mycket, bara chillat.
Ska även ut på praktik i 2 veckor, inte direkt något ”fan” av praktik, men jag tar det som en utmaning!

Nu ska jag ta och se Lakers när de tar emot Mavericks i Staples Center utan Kobe dock, får hoppas på att de fortsätter winstreaken!

Nu avrundar jag helgen.

Peace!

40 dagar.

40 dagar

För exakt 40 dagar sedan gick min kära Moster bort.
Du var den enda som min mor kunde prata med om allt.
Jag brukade alltid sitta framför tvn medan ni alltid brukade prata om exakt allt över telefonen.
Jag minns att jag alltid brukade fnissa till era konversationer och min mor mådde så himla bra av dig.
Nu är hennes enda syster borta och jag gör allt för att min Mamma ska le, hon är så stark. Jag tar hand om Mamma!
Varje kväll innan jag fäller ögonlocken så brukar jag titta ut genom fönstret, upp mot  himmelen och säga ”Godnatt Moster”.
Varje gång solen skiner och det är klar himmel så tittar jag upp, andas in den friska luften och tackar dig!
Jag kommer aldrig glömma dig, och jag kommer göra allt för att få mamma lika glad som du fick henne!
Jag älskar dig Moster och jag älskar dig Mamma!

– Emir Sehalic

Everyone is a genius.

Vad går livet ut på? Jag brukar ofta fundera på det och tänka hur jävla tråkigt livet är egentligen, men lika snabbt så försöker jag övertala mig själv att njuta av livet så mycket som möjligt. Man lever för att överleva känns det som, vi går i skolan en stor del utav våra liv, sedan ska man utbilda sig och fixa ett bra jobb, vissa har inte viljan och motivationen till att göra det och vissa lyckas verkligen. Det måste alltid hända något för att man ska kunna se framåt i livet, där bl.a relationer till familj och vänner spelar stor roll.
Vi lever i en värld där vi alltid kommer behandlas olika sorgligt nog, men det är så som det är. Tänk er själva vad underbart det skulle vara om ingen skulle döma  en efter utséende, hudfärg, kroppsform, etnicitet mm. Vi skulle leva i en sådan underbar värld.
Jag säger inte att det inte har skett stora förändringar sedan förr, men hat kommer alltid finnas kvar hos trångsynta människor sorgligt nog.

– Emir Sehalic

.

I feel I’m not the same. I’m alive but something’s changed.
Like every leaf that is falling to the ground.
It’s still alive, but not the same. Oh no… oh no…
These are the times we all feel pain.
A helping hand would be nice to feel again.
For a simple man who’s down on his knees so I’m begging you please
Won’t you help me understand
Come on and shine your light on me, I need a friend to help me see
Cause every time I open my eyes
I know I don’t wanna wake up and make the same mistakes.
It happens to me all the time.
If I lie, I lose it all. If I stand or if I fall, I’ve got to lay it all on the line.
I see a child at play. I feel her struggle through each and every day.
Even though I know that you are miles away